Jag sitter framför läkaren ,tårarna sprutar och jag vet inte vem jag är........

Detta var i Januari i år, efter mer än ett år av stress,stress ännu mer stress, bort tappat minne,sov knappt något alls om nätterna,orken försvann och till slut visste jag inte vem jag var.....

Läkaren låter mig gråta hon ställer frågor och jag svarar i hulkandet av gråt....

Efter att samtalat berättar hon att jag har utmattningsdepission/utbränd , att jag ska ta medicin mot deprissionen och vara sjukskriven i 5 veckor...

Jag vet inte vem jag är länge är det så här,ja ja tänkte jag och tänkte nog någonstans det blir ju bra.

Efter 5 veckor var jag till baka till läkaren, tårarna trillar jag har sovit sedan jag var hos dig sist, orkar ingenting, mannen eller barnen får avsluta middags lagningen, att gå en liten promenad är vissa dagar jätte jobbigt, för att inte tala om att åka och handla, jag tvingar mig till att följa med Peter och handla och oftast somnar jag i bilen på vägen hem för all energi har bränts i affären.

Blir sjukskriven 2 månader till...

Och tro mig jag sov i 2 månader till.... Dag som natt. Att göra en liten utflykt är jobbigt och tömmer den lilla energi jag byggt upp......

Att skala potatis och sedan inte orka fullfölja matlagningen,att inte kunna läsa ett kapitel i en bok för jag vet inte vad jag läst, att lyssna på någon i telefon,har ingen aning vad vedebörande sagt för orken att lysssna är slut.

Oj nu orkar jag inte mer fortsätter en annan dag!

Kramar till er alla som behöver!