Jag har alltid varit den som skrattat mest och högst. Känns som om jag inte skrattat hjärtligt på över ett år.
Varför?
Jag vet inte, orkar inte eller så har skrattet fastnat någonstans.
Skrattar någon så kan jag vist skratta med men det känns inte hjärtligt....
Ytterligare en fundering att fundera på...

Solen skiner och jag ska gå ut en stund.

Kram