Igår var det då dags att ta farväl av en vän till familjen!
Begravning frestar alltid på med tårar som rinner och huvudvärk på det.
Men vi fick höra underbar solosång och prästen talade så vackert om vår vän.

Solen sken och det är nog första gången jag inte står på en kyrkogård och fryser så jag håller på att skaka sönder och samman.

Efter ett tårfyllt farväl åkte vi hem. Eftersom vi skulle iväg på kvällen orkade jag inte med minnesstunden efter begravningen.
Åt lite och jag däckade i soffan med huvudvärk....

Jag låg och slumrade lite fram och tillbaka.
Öppnar upp Facebook och får syn på min kusin dotters inlägg " jag lever å mår bra" vad sjutton nu tänkte jag och skrolla ner och får se inlägg om den fruktansvärda terrorattack som varit i Stockholm.

Man blir så ledsen och förtvivlad...
När ska det sluta...
Det kryper med stormsteg närmare och närmare....
Det är ju inte längre frågan om utan när/var händer det nästa gång....
All kärlek till alla som drabbats på ett eller annat vis.

Maken och jag kom i alla fall iväg till Växjö för att träffa mina kusiner på pappas sida och äta en god bit mat.
Av 9 kusiner kom 7. Vi skulle varit 8 men en blev fast i Stockholm då alla tåg ställdes in. Och en kunde inte.
Men vi som träffades fick en fin kväll med många minnen från barndomen och Goa skratt.
Det var så lugnt och skönt inte mycket människor så man kunde prata utan att behöva skrika till varandra.

Det kändes ändå bra att vi fick avsluta en dag som började så mörk med ljus i sinnet.

Idag har det blivit en återhämtnings dag. Mycket vila och sovstunder.
Men kände att det var så mycket som bubblade i huvudet som jag behövde skriva av mig!

Sov gott alla! Och ta hand om er

Kram kram