Efter att fått en strimma ljus i min tunnel och funnit en fungerande form för mig. Så kom tankarna på då kanske jag orkar det också och det och.....
Pang så rasade jag ner i den svarta tunneln. Huvudet orkade ingenting. Sov och sov och sov. Och att då inse att det snart är JUL fanns inte på världskartan. Men efter mycket om och men kom advent och julsaker fram. Dottern hjälpte mig att baka saffransbullar med mandelmassa i och lussekatter. Sen fanns inte orken till mer.
De flesta julklapparn ordnade maken mitt allt i mitt kaos.
Älskar verkligen julen. Alla tomtar, ljus ,träffa släkten och lyssna på ljuvliga jul sånger med mycket tänkvärda texter.

Så nu blir det till att börja om men i saktare hastighet så att jag åter kan se ljuset i tunneln.

Var rädda om varandra.
Puss och kram