Är så otroligt tacksam för alla hejarop kramar och hjärtan efter mitt förra inlägg.
Vilken rikedom av vänner!

I allt mörker finna små ljusglimtar är inte alltid lätt.
När man har en psykisk ohälsa och sedan toppar det med fysisk smärta blir det liksom inte bättre. Vilket ska jag koncentrera mig på? Vilket är viktigt? Att bosta både psykisk och fysisk smärta samtidigt är ingen enkel kombination. Att bosta själen med sådant mår bra av, blir glad av är betydligt lättare än att stilla fysisk smärta.

Så lite lagom bost med fikaträff med underbara vänner och en naprapat som gör allt för att ryggskott ska bli bättre. Vilket det har,men verkar sitta på djupet.
Men mår man inte väl psykiskt tänker jag att det fysiska är svårare att hantera.

I veckan kom ett brev till mig, ett ängelogram! Hade aldrig hört talas om det innan. Men så glad jag blev när jag öppnade det och en vacker ängel med ett tillhörande kort från min moster med familj.
Så Tacksam!

Länge sedan jag skrev, men nu håller huvudet att gå i tusen bitar så får se om det kan hjälpa att skriva av sig....

Året har flutit på ganska väl trots coronan, att kunna fira min 50 års dag som jag ville var det inte tal om,så det sköt vi på framtiden.
I början av juni började jag arbetsträna 50% det var tufft, lite semester och jag tycker att jag började finna ett lunk. Arbetsträning 3 timmar/dag och sedan sova 1-2 timmar, umgås med familjen, slöa i soffan för att sedan sova för natten.

Men den 15 september slog arbetsförmedlingen benen av mig fullständigt!! De nya riktlinjer och regler de kommit fram med gjorde att de inte kunde låta mig vara kvar på handelsträdgården jag arbestränade på. Utan det var bättre att jag fick gå hem på 100% och må dåligt än att försöka lösa problemet och låta mig fortsätta må bra. Nä,nä nu pratar vi översittare och regler.....
Så jag har gråtit och mått skit,medans handläggaren på arbetsförmedlingen söker nytt ställe till mig.
Tror inte att de förstår hur illa detta tar.
Så här ligger jag med Utan ben och huvudet i 2 delar....... känns som det i alla fall.

Toppen på allt detta fick jag ett ryggskott också....
Men var hos en naprapat igår och det gjorde susen. Tröttare än tröttast idag,men inte så ont.

Blundar och låten "varje liten droppe regn är tårar för mig " maler på om och om igen. Känns som om att alla regndroppar är mina.

Ett långt och pessimistisk inlägg, men välbehövligt får min hjärna.

Sköt om er alla!!