Är så otroligt tacksam för alla hejarop kramar och hjärtan efter mitt förra inlägg.
Vilken rikedom av vänner!

I allt mörker finna små ljusglimtar är inte alltid lätt.
När man har en psykisk ohälsa och sedan toppar det med fysisk smärta blir det liksom inte bättre. Vilket ska jag koncentrera mig på? Vilket är viktigt? Att bosta både psykisk och fysisk smärta samtidigt är ingen enkel kombination. Att bosta själen med sådant mår bra av, blir glad av är betydligt lättare än att stilla fysisk smärta.

Så lite lagom bost med fikaträff med underbara vänner och en naprapat som gör allt för att ryggskott ska bli bättre. Vilket det har,men verkar sitta på djupet.
Men mår man inte väl psykiskt tänker jag att det fysiska är svårare att hantera.

I veckan kom ett brev till mig, ett ängelogram! Hade aldrig hört talas om det innan. Men så glad jag blev när jag öppnade det och en vacker ängel med ett tillhörande kort från min moster med familj.
Så Tacksam!